30 oktober 2018

De senaste tolv åren har den demokratiska utvecklingen backat i världen. Istället ser vi en frammarsch för nationalism och auktoritära regimer. Det internationella civilsamhällesnätverket Civicus sammanställning visar att nästan hälften av världens befolkning lever i länder där utrymmet för civilsamhället är helt stängt eller kraftigt begränsat. Nätverket kallar utvecklingen ”en global katastrof”.

Civilsamhälleorganisationer hotas, förtalas och beläggs med reseförbud och andra restriktioner när de granskar makten och står upp för grundläggande rättigheter. Värst drabbas de som historiskt haft svårast att få sina röster hörda som kvinnor, urfolk och minoriteter. Över 300 människorätts- och miljöförsvarare mördades under 2017. Mörkertalet är sannolikt stort.

– Brasiliens nyvalde president vill slänga ut internationella miljöorganisationer som Greenpeace och WWF och stoppa allt statligt stöd till nationella miljöorganisationer.
– I Egypten fängslas aktivister och i Azerbajdzjan används påhittade sexskandaler för att tysta de som granskar makten.
– USA:s president Donald Trump har förbjudit organisationer som tar emot amerikanskt bistånd att informera om abort.
– I Ungern har regeringen gjort det kriminellt för organisationer att hjälpa asylsökande.
– I Colombia förvärras hoten mot fackligt aktiva och människorättsförsvarare som arbetar för att ta landet framåt efter fredsavtalet.
– I Nicaragua har barn och unga som har deltagit i protesterna mot landets regering både dödats och fängslats. En ökad konkurrens om naturresurser på många platser förvärrar hoten mot människor som försvarar miljö och mark, ofta gentemot stora företag.

Under åren 2014-2016 antog över 60 länder lagar som förhindrar eller förbjuder organisationer att ta emot stöd från utlandet. Många tvingas stänga ner sin verksamhet. Andra drabbas av minskat förtroende från allmänheten på grund av att de utpekas som spioner och landsförrädare. Inte minst visar copy/paste-metoden kring lagstiftning hur antidemokratiska regimer samarbetar över gränserna och tar efter varandras metoder. De auktoritära staterna går samman i FN för att stänga ute civilsamhället från förhandlingar. I Europa enas högerextrema partier i gemensam mobilisering inför EU-valet nästa år, med hjälp av bland andra Steve Bannon, Donald Trumps förre chefsstrateg.

Sverige är inte immunt mot utvecklingen i Europa. Vi har ett växande nationalistiskt parti och vi har nazistiska organisationer som sprider rädsla, vilket blev tydligt inte minst under årets Almedalsvecka. När fler länder runt omkring oss monterar ner rättssäkerhet och demonstrationsrättigheter hotar det även våra möjligheter att leva fritt och demokratiskt.

Concord Sveriges kartläggning inför valet visade tydligt att de flesta partier saknar en utvecklad politik för att motverka den globala krisen för civilsamhället. Detta måste ändras. Vi har i dagarna lämnat över en rad rekommendationer till riksdagspolitiker för att stärka Sveriges röst och lyfter här några av våra förslag:

1. Att försvara det demokratiska utrymmet är en avgörande fråga för vår samtid, inte minst för att nå de globala målen för hållbar utveckling. Detta kräver politiskt ledarskap. I likhet med ansatsen om att ett feministiskt perspektiv ska genomsyra utrikespolitiken behöver stärkandet av mötes- och föreningsfriheten prioriteras i all Sveriges internationella politik.

2. Gör svenska ambassader till ett stöd och en säker plats för utsatta organisationer. Detta får inte vara beroende av ambassadörens personliga engagemang. All personal inom utrikesförvaltningen behöver ha bättre kunskap om hoten mot civilsamhället och behovet av att skydda mötes- och föreningsfriheten.

3. Svenska företag som är aktiva i andra länder behöver ha tydliga system för skydd av människorätts- och miljöförsvarare som påverkas av verksamheten. Regeringen bör utreda möjligheten att lagstifta om företags skyldighet att ta ansvar för sin påverkan på mänskliga rättigheter, en rekommendation som Statskontoret nyligen framförde i en granskning.

4. Stärk EU:s globala röst för civilsamhället. Nu pågår förhandlingarna om EU:s nästa budget som bland annat bestämmer hur EU:s biståndspengar fördelas. Här behöver stöd till civilsamhället och inte minst utsatta människorätts- och miljöförsvarare prioriteras. Nästa år är det dessutom val till Europaparlamentet. Svenska politiker står inför en viktig uppgift i att försvara demokratin och civilsamhället i Europa och stärka EU:s roll för mänskliga fri- och rättigheter globalt

När demokratin hotas av auktoritära krafter behövs ett starkt och självständigt civilsamhälle än mer. Vi svenska civilsamhällesorganisationer arbetar för att stärka och anpassa vårt eget stöd till utsatta organisationer och personer världen över. Nu behöver svenska politiker bygga en kraftfull politik som skyddar fri- och rättigheter för de som riskerar allt i kampen för det fria samhället.

Ulrika Urey, kanslichef Fair Action
Petra Tötterman-Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia
Malin Nilsson, generalsekreterare IKFF
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
Håkan Wirtén, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Anna Barkered, verksamhetsledare Latinamerikagrupperna
Lena Ingelstam, internationell chef Rädda Barnen
Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och skiljedomsföreningen
Ingela Holmertz, generalsekreterare ActionAid Sverige
Sofia Östmark, kanslichef Union to Union
Ann Svensén, generalsekreterare IM
Silvia Ernhagen, vd Hungerprojektet
Anders Malmstigen, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Anna Lindenfors, generalsekreterare Amnesty International svenska sektionen
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Martin Ängeby, generalsekreterare Silc
Annelie Börjesson, ordförande Svenska FN-förbundet
Rosaline Marbinah, ordförande LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer
Göran Alfredsson, ordförande MyRight
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect och Vi-skogen
Aron Wängborg, tf Generalsekreterare, KFUM Sverige
Alán Ali, ordförande MÄN
Anna-Karin Johansson, generalsekreterare RFSU
Khalil Zeidan, ordförande Nordisk hjälp
Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Viktoria Olausson, ordförande FIAN Sverige
Mikael Sundström, ordförande Jordens vänner
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Lars Arrhenius, generalsekreterare Läkarmissionen
Lisbeth Petersen, tillförordnad generalsekreterare Forum Syd
Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen
Richard Nordström, generalsekreterare Hand in Hand
Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325
Mona Örjes, ordförande IOGT-NTO-rörelsen
Julia Andén, ordförande Svalorna Latinamerika
Jan Strömdahl, ordförande svenska Västsaharakommittén
Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare Emmaus Stockholm
Eliot Wieslander, Läkare i Världen
Judy McCallum, Executive Director Life & Peace Institute
Andreas Stefansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén
Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd
Alice Blondel, kanslichef, Swedwatch

Debattartikeln publicerades i Aftonbladet den 30 oktober 2018