Fina ord och omklädningsrum för alla spelar ingen roll om din förening eller klubb inte låter dig springa ut på planen.
12 januari 2019
Kalla Fakta i TV4 rapporterade nyligen om Julle, 8 år, som inte fick spela fotboll i sin klubb och idrottarna Loui Sand och Noel Filén-Hammarström pausar sina satsningar på grund av att det inte är förenligt att utöva sport på professionell nivå och samtidigt genomgå en transitionsprocess. Att komma ut som transperson och idrottare, som Loui och Noel har gjort, är viktigt för att skapa synlighet. Det går inte att underskatta vikten av förebilder.
Men att vara tvungen att avsluta karriären sänder en tydlig signal om att det är omöjligt att försörja sig på sin idrott som transperson. Det är en stor tragik när en individ hindras i sin idrottskarriär, men det är också en stor tragik för idrotten som bara den här gången tappar en av världens bästa i sin sport. Idrotten är i stor utsträckning könsuppdelad genom regelverk, jargong, normer och omklädningsrum. Det gör att transpersoner utestängs praktiskt, inte tillåts delta i rätt kategori eller blir tvingade in i ett könsfack man inte känner sig bekväm med. Det är ett allvarligt problem att många lämnar idrotten eller aldrig vågar börja. Framför allt för att studier visar att transpersoner har mycket sämre psykisk och fysisk hälsa än befolkningen i stort. Idrotten, som bedriver ett folkhälsoarbete, borde vara först ut att ta ansvar för de problemen.
Det som krävs av idrotten idag är att se över de regelverk som finns. Människor ska aldrig någonsin behöva begränsas i sitt idrottande på grund av könsidentitet eller könsuttryck, idrottare ska inte behöva vara rädda för vilket omklädningsrum de ska gå in i eller vilka de ska idrotta med, idrottare ska också få stöd att fortsätta sitt idrottande under en transitionsprocess.
De senaste åren har den breda aktivismen för transpersoners rättigheter med jämna mellanrum förminskats till “den där debatten om omklädningsrum”. Argumenten har haglat om att vi bara bryr oss om vem som ska få duscha eller gå på toa var. Vi har givetvis stått kvar, trygga i vetskapen om att det är viktigt att alla är trygga och bekväma i sitt idrottsutövande. Men det här, det handlar om något mycket större. För det spelar ingen roll om det finns ett omklädningsrum för dig, om din idrottsförening sedan inte låter dig springa ut på planen.
Alla bör ha rätt att delta i barn och ungdomsidrotten och vi bör inte stoppa de talanger som nått ända till toppen, men så är det inte idag. Idrottsrörelsen saknar de regelverk och policys som behövs för att det ska fungera för alla att vara med. Resultatet är att transpersoner lämnar idrotten eller aldrig börjar.
Det är komplicerat i elitidrotten, vi vet det, det finns mängder av nationella och internationella regler att förhålla sig till. Men Sverige har en möjlighet att gå före nu, att vara en progressiv röst som skapar förutsättningar för människor att idrotta oberoende av kön. Vi borde vara med och bryta ny mark som möjliggör för nya stjärnor att födas. På så sätt kan vi bidra till allt det fantastiska som idrotten i sin bästa form står för. Det är ett vägval som kan tas idag.
Riksidrottsförbundet lovar i sin strategi för framtiden att hitta sätt att “sänka trösklarna, både i våra föreningar och genom att skriva om vissa av våra regelverk”. För oss är det självklart att det innebär att skapa förutsättningar för alla att idrotta, oavsett könstillhörighet. Vi ser fram emot att bidra i arbetet för en inkluderande idrott för alla.
Petra Douhane, Julles mamma Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL Mathilda Piehl, expert på hbtq och idrott
