Att många hbti-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexpersoner) känner rädsla för att bli diskriminerade på jobbet är ett omfattande problem i arbetslivet. Viktig kompetens riskerar att gå förlorad om människor känner sig otrygga eller inte mår bra på sin arbetsplats. Lösningen handlar om att jobba förebyggande mot diskriminering och trakasserier. Vision och RFSL förväntar sig att landets arbetsgivare tar sitt ansvar.
30 juli 2020
Vision och RFSL jobbar båda aktivt för ett mänskligt arbetsliv och ett samhälle där alla får känna arbetsglädje, bidra med sin kompetens och kunna vara sig själva. Vi deltar båda i Pridefestivaler som under sommaren hålls i digital eller, på grund av pandemin, kraftigt nedbantad form. Mycket arbete återstår för att uppnå inkluderande arbetsplatser. Det visar inte minst Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters rapport om hbti-personers livsvillkor. Rapporten är den största undersökningen i sitt slag i världen av hbti-personers livsvillkor. Den bygger på enkätsvar från nästan 140 000 hbti-personer i EU:s medlemsländer, plus Storbritannien, Serbien och Nordmakedonien, varav 2 500 svar från svenska hbti-personer. Av enkäten framkommer att rädsla, våld och diskriminering fortfarande är en del av vardagen för många homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexpersoner i Europa. Undersökningen visar också att transpersoner och intersexpersoner är de som är allra mest utsatta.
De svenska enkätsvaren från hbti-personer visar bland annat att 42 procent undviker att hålla en partners hand offentligt, 31 procent säger att de har blivit trakasserade året innan undersökningen och 15 procent har känt sig diskriminerade på arbetsplatsen året innan undersökningen. Resultaten visar på en både oacceptabel och ohållbar situation. Ingen ska på sitt jobb behöva känna oro eller utstå nedsättande skämt eller kommentarer. Ingen ska heller behöva vara rädd för att bli diskriminerad. Vi måste därför diskutera normer, hur vi ser på olikheter och hur vi vill ha det på våra arbetsplatser. Det är en fråga som måste prioriteras av både fack och arbetsgivare, och där inte minst chefer behöver ta täten. Det finns många bra verktyg, till exempel befintliga regler i diskrimineringslagen med krav på aktiva åtgärder. Reglerna innebär ett utökat ansvar för arbetsgivarna att systematiskt undersöka, analysera och åtgärda skillnader på arbetsplatsen. Liksom det systematiska arbetsmiljöarbetet där den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är i fokus.
Vision och RFSL uppmanar arbetsgivare att: – arbeta förebyggande enligt diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder och samverka med fackförbund. – höja kompetensen om framför allt trans- och intersexpersoner bland chefer och medarbetare. – ge chefer förutsättningar att leda för ökad mångfald, till exempel genom kompetensutveckling och tid för ledarskap.
Vi är övertygade om att vi kan göra ännu mer för att skapa arbetsplatser för alla, oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, där allas kompetenser bidrar till utveckling och där det råder frihet från diskriminering och trakasserier. Svensk arbetsmarknad efterfrågar kompetens, men denna riskerar att gå förlorad på grund av att människor hämmas, blir utsatta för diskriminering och trakasserier och förhindras att utveckla hela sin potential. Detta är ett enormt och pågående resursslöseri som Sverige inte har råd med.
