Anna C Nilsson (C) menar att RFSL förenklar hbt-personers missbruk. Men hälsofrågor och ökad hbt-kompetens i samhället hör till våra kärnverksamheter. Problemet är att RFSL på grund av neddragna anslag tvingas skära ner verksamheten. Utan gehör från politikerna kan vi inte driva våra frågor, skriver Ulrika Westerlund och Christian Antoni Möllerop, RFSL.
11 oktober 2012
Det är mycket glädjande att Centerpartiet och Anna C Nilsson på SVT Debatt engagerar sig i hbt-personers hälsa. Förra veckan presenterades Folkhälsoinstitutets senaste rapport om levnadsvanor. Som RFSL påpekat vid ett stort antal tillfällen sedan dess, är det tyvärr ett faktum att hbt-personer som grupp bland annat har en sämre psykisk hälsa, och att homo- och bisexuella personer har ett högre riskbruk av alkohol och använder cannabis i högre utsträckning.
Det finns också andra skillnader i hälsa mellan grupperna, som ytterst kan sägas vara konsekvenser av samhällets homofobi och transfobi. Eftersom hälsofrågor är ett av RFSL:s högst prioriterade områden är detta något vi jobbar mycket med.
Därför är det både tråkigt och svårförståeligt att Anna C Nilsson väljer att ge sig på RFSL i sin artikel på SVT Debatt. Hon menar att vi skulle ha förenklat problematiken ”genom en förklaringsmodell som går ut på att många homo- och bisexuella vistas på krogen”, och påstår dessutom att RFSL hävdar att det enda som behövs är en ”utbildning i alkoholfrågor för den specifika gruppen”. Däremot skulle RFSL enligt Nilsson inte anse att vi behöver fråga oss varför hbt-personer till exempel dricker mer, och exemplifierar med till exempel känslor av utanförskap.
Detta stämmer naturligtvis inte.
Vi vill därför nu ta tillfället i akt och berätta lite om RFSL:s arbete med hälsofrågor: Vad vi redan gör – och vad vi önskar att vi kunde göra mer av, om politiker och andra beslutsfattare gjorde det möjligt för oss.
Nilsson menar att RFSL borde satsa mer på exempelvis ”kurser där det ges möjlighet att stärka självkänslan”, att vi borde ”erbjuda fortbildning till lärare, föreläsa på lärarhögskolor och för blivande kuratorer, rektorer och skolsköterskor, samt samarbeta med idrotts- och föreningslivet – alla våra ungdomsledare bör ha kunskap om hbt-frågor.”
Här kan vi berätta om RFSL:s långvariga arbete med olika former av samtalsgrupper, både ”startgrupper” för nyutkomna, och andra verksamheter. RFSL jobbar också med en ganska omfattande utbildningsverksamhet, inte minst de så kallade hbt-certifieringarna som ofta köps av just ungdomsmottagningar och vårdcentraler. Just nu har vi också ett projekt ihop med Riksidrottsförbundet. Att öka hbt-kompetensen i samhället är med andra ord en kärnverksamhet för RFSL – och just våra utbildningar finns det ett ökande intresse för.
Svårare har det däremot varit att få gehör hos politikerna för våra politiska krav om att läromedel i skolan inte ska innehålla homofobi och transfobi; att alla som utbildar sig till människovårdande yrken ska få någon form av hbt-kompetens under sin utbildning; att självkänslestärkande verksamhet borde vara en del av hiv-preventionen och annat förebyggande hälsoarbete; att fler riktade satsningar till extra utsatta grupper inom olika ohälsoområden borde göras – eller att det övergripande ansvaret för folkhälsoarbetet gällande både hbt-personer och andra måste förtydligas.
Vi har tyvärr också under senare år sett en försämring när det gäller möjligheten att bedriva självkänslestärkande verksamheter, särskilt för vuxna. På grund av beslutsfattarnas prioriteringar och neddragna anslag, har till exempel inte RFSL Stockholm längre någon kurator anställd. Detta är djupt problematiskt.
Anna C Nilsson verkar i sin artikel mena att RFSL har samma möjligheter som en statlig myndighet att påverka i samhället. Så är inte fallet. Vi kan driva våra frågor, men vi är beroende av att få gehör från politiker och andra beslutsfattare. Vi kan alltså inte, som Nilsson föreslår, ”påverka” innehållet i läromedel om vi inte får gehör för detta från beslutsfattare. Vi kan inte heller hålla utbildningar för olika yrkesgrupper om inte beslutsfattare anser att detta är en bra idé som det ska läggas resurser på. Vi kan inte göra riktade satsningar inom något område om inte ansvariga beslutsfattare håller med oss i vår uppfattning om att det vore bra.
Anna C Nilsson har uppenbarligen ett intresse för hbt-personers hälsa och vad som borde göras för att förbättra denna. Dessutom gör hon i princip samma analys som RFSL av vad ohälsoproblemen kan tänkas bero på. Nu hoppas vi att detta intresse även kommer att följas av en ökad kunskap om vad RFSL jobbar med, vilka våra förutsättningar är för att bedriva detta arbete – och vad hon som politiker kan göra för att förbättra dessa. Vi ser fram emot att få tillfälle att träffa Nilsson för att prata om detta.
Ulrika Westerlund
Förbundsordförande RFSL Christian Antoni Möllerop
Vice förbundsordförande RFSL och ordförande RFSL:s hälsoutskott
