Ny könstillhörighetslag

Vad är könstillhörighetslagen?

Den lag som i dagligt tal kallas könstillhörighetslagen, translagen eller ibland könslagen heter egentligen “fastställande av könstillhörighet i vissa fall”. Lagen handlar om två saker:

• att ändra juridiskt kön
• transpersoners möjlighet till underlivskirurgi

När börjar den nya lagen gälla?

Den nya könstillhörighetslagen träder i kraft den 1 juli 2025.

Innebär den nya lagen att individen får bestämma sitt juridiska kön själv?

Nej, lagen bygger inte på självbestämmande. Enskilda individer kan därmed själva inte ändra sitt juridiska kön med en enkel anmälan. Det beror på att kraven på medicinsk utredning för att få ändra juridiskt kön sänks men inte tas bort. Detta är något som många människorättsorganisationer och internationella organ är kritiska till. I övriga nordiska länder är det istället en enkel administrativ process, och helt frikopplat från vården. Om du vill läsa mer om juridiskt kön baserat på självbestämmande kan du göra det här.

Den nya könstillhörighetslagen respekterar inte fullt ut transpersoners mänskliga rättigheter och följer inte FN:s eller Europarådets rekommendationer om självbestämmande. Den gör det dock enklare att ändra juridiskt kön, vilket är en efterlängtad förbättring för transpersoner i Sverige.

Hur fungerar det att ändra juridiskt kön idag?

Det är Socialstyrelsens Rättsliga råd som avgör om man kan få ändra juridiskt kön och genomgå de operationer som nämns i lagen. Rättsliga rådet är fristående från övriga Socialstyrelsen, och består av läkare, psykologer och politiker. 

För att få ändra juridiskt kön behöver man idag uppfylla flera krav:

• Man behöver ha fått diagnosen transsexualism. 
• Man behöver ha fyllt 18 år och vara folkbokförd i Sverige. 
• Man behöver ett särskilt läkarintyg.
• Oftast behöver man ha varit i kontakt med den könsbekräftande vården i minst två år för att Rättsliga rådet ska godkänna ansökan. 

I praktiken tar det idag mellan 5-8 år att kunna ändra juridiskt kön. Detta beror på att de flesta könsdysforiutredningsteamen idag har långa kötider. I vissa fall upp till 4 år för det första besöket. Därefter brukar utredningen ta ungefär ett år. Det är dessutom fler idag som ansöker om att ändra juridiskt kön. Det har lett till att köerna till Rättsliga rådet i sig har ökat.

Gör den nya translagen att det blir enklare att få könsbekräftande vård?

Lagen handlar framför allt om juridiskt kön. Det vill säga vad som står i folkbokföringen; vilket personnummer du har och vilket kön som står i ditt pass. En sådan lag reglerar exempelvis inte hormonbehandlingar. En skillnad är dock att det utifrån den nya lagen inte längre krävs tillstånd från Socialstyrelsen för att genomgå underlivskirurgi. Det kommer dock fortsatt krävas diagnos för att få tillgång till könsbekräftande vård och behandling, och detta gäller även för underlivskirurgi.

Idag lägger till exempel psykiatriker hos könsdysforiutredningsteamet i Stockholm enligt egen beräkning ungefär en fjärdedel av sin tid på att skriva läkarintyg och administration för att patienterna ska kunna ansöka om att ändra juridiskt kön. Även Akademiska Sjukhuset i Uppsala gör en liknande uppskattning. Förhoppningsvis kommer den tiden att minska när kraven på medicinsk utredning sänks för att ändra juridiskt kön. Tyvärr kommer dock vården, som saknar mycket resurser och präglas av långa kötider, fortsatt behöva lägga ner tid på administration inför ansökningar om att ändra juridiskt kön. 

Kommer fler söka könsbekräftande vård om det blir enklare att ändra juridiskt kön?

Det finns ingen evidens för att det skulle finnas ett samband mellan att det blir enklare att ändra juridiskt kön och att fler söker sig till den könsbekräftande vården. Det är inte heller något som har observerats i de länder där det har blivit enklare att ändra juridiskt kön, till exempel Danmark eller Norge. Antalet personer som söker sig till den könsbekräftande vården har ökat i dessa länder, men motsvarande ökning har skett även i Sverige, Storbritannien och andra länder där det idag är mycket svårare att ändra juridiskt kön.

Är den nya könstillhörighetslagen tillräckligt utredd?

Frågan om en ny könstillhörighetslag har utretts i flera omgångar sedan 2007. Det vill säga i över 15 års tid. Flera instanser är också övervägande positiva till den nya lagen – bland annat Jämställdhetsmyndigheten, Sveriges läkarförbund, Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen.

Kommer lagen att påverka den könsuppdelade statistiken?

Statistiska centralbyrån har själva svarat att de inte har något att invända mot en ny könstillhörighetslag, och skriver i sitt remissvar att en sådan skulle ha “ingen eller mycket begränsad påverkan” på SCB:s verksamhet. Jämställdhetsmyndigheten instämmer i SCB:s bedömning.

Kommer organiserade kriminella kunna utnyttja möjligheten att ändra juridiskt kön?

I en utredning från riksdagens utredningstjänst tittade man på konsekvenserna av att man har infört en ny könstillhörighetslag i Danmark och Norge. Den visar att inga incidenter gällande missbruk i brottsligt syfte har rapporterats. I Sverige bedömde varken Polisen eller Kronofogdemyndigheten i sina remissvar att införande av juridiskt kön baserat på självbestämmande skulle riskera förorsaka några framtida problem.

Även i en rapport från organisationen Transgender Europe har man tittat om länder som har gjort det enklare att ändra juridiskt kön har observerat att det har använts i kriminella syften. Man har inte hittat något fall där det har använts på så vis i Europa, där vissa länder har haft sådan lagstiftning i snart 10 år. 

Det är också bra att veta att kopplingen mellan det nya och det gamla personnumret finns kvar. Detta för att exempelvis sjukvården ska kunna se personens tidigare journaler. Man behöver ofta dessutom visa upp ett intyg för att kunna ändra personnummer hos olika företag eller myndigheter. Detta intyg visar kopplingen mellan det nya och det gamla personnumret. Dessutom kan exempelvis myndigheter som Skatteverket se kopplingen mellan olika personnummer, även om du byter flera gånger. Därför blir det mycket svårt att komma undan från brott eller skulder genom att ändra juridiskt kön.

Kommer lagen påverka vem som får tillgång till toaletter eller omklädningsrum?

I Sverige finns det ingen lag som reglerar vilken toalett man ska gå på. En ny könstillhörighetslag kommer inte förändra detta. Men det finns lagstiftning mot ofredande och trakasserier och det är redan idag förbjudet att trakassera personer i exempelvis omklädningsrum. Alla ska vara trygga i omklädningsrum och på offentliga toaletter.

Kommer lagen påverka vem som blir placerad i vilket fängelse? 

Inom Kriminalvården hanteras redan idag frågan om var intagna ska placeras för att minimera risken för våld. Att göra undantag från huvudregeln att placera enligt juridiskt kön är inget nytt, utan en bedömning som görs till exempel om en kvinna har begått sexualbrott mot en annan kvinna. Kriminalvården är positiv till förslaget och skriver i sitt remissvar att en ny lag är förenlig med ordning och säkerhet, samt att man kommer kunna motverka att lagstiftningen missbrukas. 

Påverkar könstillhörighetslagen könsuppdelad idrott?

Motion och idrott är viktig för folkhälsan. Därför är det är viktigt att idrotten bidrar till en trygg, välkomnande och inkluderande miljö för alla. I könsuppdelad idrott bestämmer respektive idrottsförbund vilka regler som gäller och hur de kan inkludera transpersoner i sin idrott. Det gäller även internationellt, där det är internationella organ som har beslutsrätt i exempelvis världsmästerskap. Det kommer inte en ny könstillhörighetslag att ändra på. 

Hur ser det ut i andra länder?

2012 var Argentina först ut med att anta en könstillhörighetslag som utgår från individens självbestämmande. Idag har 18 länder har en modern könstillhörighetslag som utgår ifrån individens självbestämmande. Med på listan är samtliga nordiska länder förutom Sverige. 

Dessa är samtliga länder som har en modern translag som utgår från självbestämmande:

• Argentina
• Belgien
• Brasilien
• Colombia
• Danmark
• Ecuador
• Finland
• Irland
• Island
• Luxemburg
• Malta
• Nya Zeeland
• Norge
• Portugal
• Schweiz
• Spanien
• Tyskland
• Uruguay

Informationen kommer från ILGA Database.

Hur har könstillhörighetslagen fungerat tidigare?

1972, när lagen kom, hade man en annan syn på kön och sexualitet. Den nuvarande lagen är samma lag som fram till 2013 krävde att transpersoner skulle sterilisera sig för att få ändra juridiskt kön. Man motiverade tvångssteriliseringarna av transpersoner med att det var viktigt med “reda i släktskapsförhållandena”. I förarbetet till lagen uttryckte man också att det skulle vara olämpligt att transpersoner skulle få barn efter att ha ändrat juridiskt kön.  

Transpersoner fick inte heller spara några könsceller, så man var tvungen att välja mellan att få ett nytt juridiskt kön eller att bli biologisk förälder. Utöver krav på sterilisering krävdes, och krävs fortfarande, en transexualism-diagnos och ett tillstånd från Socialstyrelsens Rättsliga Råd. När lagen skapades fanns det en logik i detta, eftersom rådet bedömer alla ansökningar om tillstånd att få genomgå sterilisering. Kravet kring diagnos och tillstånd från Rättsliga rådet för att få ändra juridiskt kön är alltså en rest från tvångssteriliseringarnas tid. Läs mer om tvångssteriliseringen av transpersoner här.

Hur vanligt är ånger eller detransition bland personer som har genomgått könsbekräftande vård?

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) släppte under 2023 en  kunskapsöversikt där de gått igenom 47 olika studier som gjorts kring ånger och detransition. Eftersom det är stor variation i hur studierna har utförts är det svårt att säga exakt hur många som ångrar sig, blivit felbehandlade eller detransitionerar. 

Både inom forskningen och för individer själva kan det vara viktigt att särskilja på ånger och detransition. Den vanligaste formen av ånger är att man ångrar ett specifikt kirurgiskt ingrepp eller resultatet av det, till exempel för att det uppstod komplikationer. Man kan även ångra hela sin könsbekräftande behandling. De samlade studierna från SBU visar att mellan 0-4% upplevt ånger på något vis. I det inkluderas både ånger över resultat från behandling och ånger över att ha genomgått behandling. 

Om man återgår till att identifiera sig med sitt vid födelsen tilldelade kön kallas det ofta för detransition. Bland studierna som SBU har granskat definieras dock detransition som mycket bredare än så. Där inkluderas bland annat personer som till exempel gått från en binär till en ickebinär könsidentitet och personer som tvingas att detransitionera på grund av faktorer som bristande acceptans från familjen. Om man utgår ifrån denna bredare definition anger SBU att mellan 1-13% detransitionerat helt eller delvis. 

Den som vill detransitionera kan kontakta ett köndysforiutredningsteam. Man kan då få hjälp med exempelvis hormonbehandling eller kirurgi om man behöver det. Detta gäller oavsett om personen går från till exempel transtjej till ickebinär eller återgår till att identifiera sig med det kön man tilldelades vid födelsen. Vid behov av psykologiskt stöd ska teamet kunna hjälpa till med det i viss utsträckning.

Man kan också ha behov av att prata med någon innan man landar i vilket vårdbehov man har. Det kan vara ett könsdysforiutredningsteam, men det kan också vara kontakt med andra med liknande tankar eller en kurator. 
Läs mer om detransition, ånger och omtransition här.