Hbtqi-personer under Förintelsen uppmärksammas i ny bok

Det är framför allt på senare år som hbtqi-personers situation under andra världskriget har blivit uppmärksammad. Boken ”Dem. De homosexuellas förföljelse under andra världskriget” är skriven av historikern Joanna Ostrowska. Även om den innehåller siffror och statistik får läsaren framför allt ta del av hbtqi-personers livsöden under Förintelsen. 

– Hon berättar om väldigt konkreta människor. Vi får veta vad de hette, hur deras familjeförhållanden såg ut, vilken skola de gått på och vart de arbetade. I flera fall får vi även se deras ansikten när det finns foton bevarade, berättar Michał Budryk, som är forskare och kassör i RFSL:s förbundsstyrelse. 

Berättelser om hbtqi-personer under Förintelsen är extra aktuella idag

Boken är särskilt aktuell med tanke på den allt hårdare tonen mot hbtqi-personer i Polen och andra östeuropeiska länder. Under 2019 fick Polen stor uppmärksamhet och hård kritik, då regioner, kommuner, städer och distrikt deklarerade sig som hbtqi-fria zoner. När det var som värst täckte de cirka en tredjedel av Polens yta. Idag har flera av de lokala styren som utropade sig till hbtqi-fria zoner dragit tillbaka detta, bland annat då EU har hotat om att dra in bidragspengar. Men hbtqi-personer i Polen möter fortfarande stort motstånd. I början av 2022 införde landet till exempel en lag som begränsar undervisning om hbtqi i skolor. 

– För mig som både bög och polack är boken särskilt rörande. Bland historierna som Joanna berättar finns även några från min hemstad. Hon skriver om gator som jag sprungit runt på i barnsben, om hus som jag känner igen. Hade jag fötts två-tre generationer tidigare hade det här kunnat vara min livsberättelse. Men det hade också kunnat vara vem som helst bland oss, säger Michał.

Vad som gör boken unik är att den uppmärksammar situationen i Polen och Östeuropa. Andra böcker s om hbtqi-personers situation under andra världskriget handlar framför allt situationen i Västeuropa, till exempel “Fångarna med rosa triangel”. Trots att det har gått över 75 år sedan kriget tog slut finns det i princip inga andra verk publicerade i Polen om hbtqi-personers situation under krigstiden. 

– Det är bara nu, under ett par senaste år, som vi ser de polska historikernas första publiceringar i ämnet, påpekar Michał. 

Oklart hur många hbtqi-personer som blev mördade

Hur många hbtqi-personer som egentligen blev mördade under Förintelsen är svårt att beräkna. Det har flera förklaringar. För det första är det svårt i efterhand att veta hur personer identifierade sig medan de levde. Även om en man blev dömd för homosexualitet behövde det inte innebära att han bar en rosa triangel, ifall han kategoriserades som en politisk fånge eller som jude. Lagarna skiljde sig dessutom åt mellan olika länder. I det ockuperade Polen och Östeuropa kunde polisen skjuta förbrytare utan rättegång. 

– I Tyskland och Västeuropa krävdes en rättegång först och en rättegång lämnar efter sig dokument. Med dessa kan vi veta hur många som dömts för vissa handlingar men i Östeuropa kunde många mördas utan att vi någonsin kommer att veta om det, berättar Michał.

Det var också framförallt homo- och bisexuella män som blev dömda för homosexualitet. Lesbiska kvinnor, bisexuella kvinnor och transpersoner var också förföljda, men de blev ofta dömda för andra brott. Till exempel för förargelseväckande beteenden, sexarbete eller så kallade asociala beteenden. Därför är det ännu svårare att beräkna hur många det var från dessa grupper som föll offer för nazismen. 

– Boken berättar historier av människor som alla hbtqi-personer kan identifiera sig med. De är inte några litterära gestalter eller siffror i en statistisk sammanställning. Joanna skriver på ett sätt som får oss att se dem som levande människor vilka de också var, avslutar Michał.