Sveriges kvinnolobby beskriver på Brännpunkt utredningen om ofrivillig barnlöshet som en cirkus som ska stoppas och vill därmed att ensamstående kvinnor inte ska få rätt till assisterad befruktning, något många andra feministiska organisationer kämpat för i många år (Brännpunkt 3/10). För oss är det obegripligt att Sveriges kvinnolobby vill neka ensamstående rätt till assisterad befruktning och mycket anmärkningsvärt att de gör det med ett påstående om att ensamståendes barnönskan handlar om att barn skulle vara ”botemedlet mot ensamhet”.
7 oktober 2014
Redan i mars 2012 beslutade riksdagen att ge regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag som skulle ge ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning. Utformandet av detta förslag har dröjt och bakades in som ett delbetänkande i en större utredning om ofrivillig barnlöshet som bland annat ska utreda om surrogatmödraskap ska regleras i Sverige. Utredningen lämnade delbetänkandet, som enbart behandlar assisterad befruktning för ensamstående kvinnor, i maj i år. Det har alltså tagit dryga två år innan vi äntligen har ett lagförslag på bordet. Det röstades igenom av en stor riksdagsmajoritet och är mycket efterlängtat och därför är det ytterst beklämmande och överraskande att Sveriges kvinnolobby nu försöker stoppa det.
Sveriges kvinnolobby kritiserar utredningen för att inte ha haft en ”objektiv” utgångspunkt, men verkar ha missat att detta beror på att utredningen, till följd av riksdagsbeslutet och den mycket omfattande och långdragna debatt som föregick detta, aldrig haft i uppdrag att utreda om ensamstående ska få tillgång till assisterad befruktning, utan bara att presentera ett lagförslag som möjliggör det. När det gäller övriga uppdrag i utredningen, till exempel om surrogatmödraskap, har utredningen till uppdrag att ”ta ställning till om” detta ska tillåtas. Det ska alltså göras en förutsättningslös utredning om surrogatmödraskap – också detta är ett beslut från riksdagen.
Sveriges kvinnolobby vill inte titta förutsättningslöst på frågan, utan förordar istället att ett ”förbud” ska utredas. Det är en märklig hållning i en fråga som är så komplex som den om surrogatmödraskap. Det är också mycket märkligt att Sveriges kvinnolobby underkänner SMER:s kompetens och hävdar att rådet endast består av partipolitiska företrädare. Att så inte är fallet framgår av en snabb titt på rådet hemsida.
Sveriges kvinnolobby har rätt i att barn aldrig kan vara en rättighet och att familjepolitiska åtgärder alltid ska ta sin grund i ett barnperspektiv. Det anser vi också. Däremot är vi inte eniga med Sveriges kvinnolobby i deras syn på vad barns bästa är. Vi anser att barnets bästa är att vara önskad och få växa upp i en familj där en eller flera vuxna ger barnet omsorg, trygghet, kärlek och vägledning i livet. Hur denna familj har uppstått påverkar inte kvaliteten på familjen. Inte heller är en förälders kön, könsidentitet eller sexuella läggning avgörande för kvaliteten på föräldraskapet.
Sveriges kvinnolobby verkar ha uppfattningen barnets bästa har med genetik och antalet föräldrar att göra. Trots att de i sin debattartikel hävdar att de inte motsätter sig att ensamstående kvinnor får tillgång till assisterad befruktning, skriver de följande i sitt remissvar: ”Ett barn som tillkommit genom assisterad befruktning ska ha två föräldrar och barnet ska dessutom garanteras två rättsliga föräldrar vid födseln.” Hur ska detta krav kombineras med ensamståendes tillgång till assisterad befruktning?
Sveriges Kvinnolobby varnar i sin artikel för att utredningen kring ensamståendes rätt till assisterad befruktning öppnar för surrogatmödraskap, eftersom personer som ändrat sitt juridiska kön från man till kvinna (”MtK-personer” i utredningen) ges rätt till assisterad befruktning. Den som läst utredningen ser att detta inte stämmer. Utredningen konstaterar ”MtK-personer” naturligtvis också är kvinnor, men eftersom de saknar både ägg och livmoder kan de inte genomgå en assisterad befruktning som ensamstående. Däremot ska också ensamstående KtM-personer kunna få tillgång till assisterad befruktning med detta förslag, trots att utredningen (olyckligt nog) valt att också inkludera dessa i gruppen ”kvinnor” istället för att välja en mer könsneutral benämning på gruppen som får tillgång till assisterad befruktning.
På grund av sin starka motvilja mot surrogatmödraskap använder alltså Sveriges kvinnolobby något slags transfobt skrämselargument för att förkasta ett lagförslag som ger ensamstående rätt till assisterad befruktning.
Det nya lagförslaget ger en tydlig signal om att familjer, som innehåller en förälder och dennes barn som kommit till med hjälp av assisterad befruktning med donerad sperma, är önskade i samhället och att samhället ser på dessa familjer som likvärdiga andra familjer. Det är positivt att lagar som främjar familjebildning och familjeliv erkänner och skyddar alla de olika typer av familjer som barn växer upp i idag. Detta skapar en trygghet för såväl barn som föräldrar, helt i enlighet med principen om barnets bästa.
Frågan är som sagt belyst i många debatter under lång tid. Det finns ett riksdagsbeslut på att detta ska införas. Nu undrar vi hur de 41 medlemsorganisationerna i Sveriges kvinnolobby ställer sig till deras remissyttrande och politiska ställningstaganden. Är det samtligas uppfattning att assisterad befruktning för ensamstående ska stoppas? Handlar föräldraskap framförallt om genetik? Är frivilligt ensamstående mammor välkomna i dessa organisationer?
Bodil Lindholm
Ordförande Femmis (Frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF) Kristina Ljungros
Ordförande RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) Ulrika Westerlund
Ordförande RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter)
