Länsstyrelsen i Stockholm har i ett uppdrag från regeringen utfört en kartläggning och insamling av kunskap om personer som har sex mot ersättning. RFSL ansvarade för deluppdraget att kartlägga omfattningen av annonser på nätet från hbtq-personer. Sedan förra gången detta gjordes, för fyra år sedan, har det skett en fördubbling av antalet annonser om sex mot ersättning från transpersoner och cismän. Cis är motsatsen till en transperson, men har inget med sexuell läggning att göra.
18 mar 2015
De senaste åren har ett flertal studier visat att sex mot ersättning förekommer i större utsträckning bland unga homosexuella och bisexuella personer, framför allt ciskillar, än bland unga generellt. I vår kartläggning såg vi även tydligt att ett stort antal homo- och bisexuella kvinnor annonserar. Internationella studier visar också att antalet transpersoner som har sex mot ersättning är stort, men i Sverige finns dessvärre ännu ingen studie med tillräckligt stort underlag som kan visa hur stor andelen är här.
Något som våra kartläggningar tydligt visar är att majoriteten av alla kontakter gällande sex mot ersättning sker via olika sociala medier. Speciellt personer i åldrarna 15-25 år uppger att de enbart eller främst använder internet för att knyta kontakt med personer som ger ersättning för sex. Kontakt sker på sociala medier eller hemsidor utan explicit sexuellt innehåll som används på daglig basis av ett stort antal människor. Ett stort problem med studier som kartlägger enbart annonser är att många personers erfarenheter inte inkluderas eftersom kontakt även sker via olika chattfunktioner.
I den senaste tidens debatt har fokus varit på lagstiftningen. Det är ingen nyhet att RFSL är skeptiska till sexköpslagens möjligheter att lösa de problem som finns med sex mot ersättning. RFSL Ungdom har valt att inte ta ställning men ser tydligt att behovet av stödjande insatser inte uppfylls. Vi vill nu flytta fokus från debatt om sexköpslagen till att tydliggöra vilka insatser som behövs. Detta är ju inte minst viktigt i ljuset av att effekterna av lagen är omdiskuterade. Sexköpslagen var från början tänkt som ett komplement till de sociala insatserna, som inte är tillräckliga.
Hbtq-personer nås inte i den utsträckning som är rimlig och många får inte det stöd som de har rätt till. Vi har fått många rapporter om mycket stora brister. Många yrkesverksamma inom stödjande instanser uppger för oss att de inte har tillräckligt med verktyg för att fånga upp hbtq-personer med erfarenhet av sex mot ersättning.
I rapporten från RFSL Ungdom, som ännu inte är publicerad, uttrycker unga hbtq-personer med erfarenhet av sex mot ersättning önskemål om samtal med kurator eller psykolog utifrån ett icke-dömande förhållningssätt. Det är viktigt att personer som i sin profession möter målgruppen har hbtq-kompetens. Unga vill också att stödjande insatser ska vara enkla att hitta och att det ska finnas möjlighet att vara anonym. Insatser specifikt tillgängliga för ciskillar och transpersoner måste tas fram. Även homo- och bisexuella cistjejer som har sex mot ersättning behöver synliggöras. Många unga talar om att stigmatisering, tabu och därmed skam gör att man väljer att inte prata om sina erfarenheter av rädsla för att bli dömd. Många beklagar att yrkesverksamma undvikit frågor om sex mot ersättning eller inte velat fråga vidare när erfarenheter av sex mot ersättning har framkommit. Målgruppen vill inte ses som offer utan som aktörer.
Resurser och insatser som är icke-diskriminerande, icke-dömande och icke-villkorade måste riktas mot hbtq-personer som har sex mot ersättning. Hälsofrämjande riktade insatser, inklusive effektiv hiv-prevention, måste vara prioriterade. Fortsatta studier och forskning måste ha ett hbtq-perspektiv. Oavsett syn på den befintliga lagstiftningen så måste rätten till hälsa och önskat stöd stå i fokus.
