Mer än hälften av landstingens och regionernas handlingsplaner saknar helt insatser för att förbättra hbtq-personers psykiska hälsa – trots att det är en utsatt grupp med höga ohälsotal. Psykisk hälsa-satsningen från regeringen är tänkt att stärka upp kommuner, landsting och regioners arbete med psykisk hälsa lokalt utifrån lokala förutsättningar. För ändamålet avsattes 780 miljoner kronor som Sveriges kommuner och landsting (SKL) har fått att fördela för arbetet lokalt och regionalt.
20 oktober 2017
För att få del av pengarna skulle alla huvudmän göra en nulägesanalys och skriva en handlingsplan kring vilka insatser som skulle göras lokalt och regionalt. Ett av målområdena i överenskommelsen mellan regeringen och SKL var att fokusera på utsatta grupper, där hbtq-personer nämns som en viktig målgrupp att nå med insatserna.
RFSL har gått igenom handlingsplanerna som skickades in under hösten år 2016 för att ligga till grund för arbetet under år 2017, för att se om hbtq-perspektivet har inkluderats och vilka insatser som planeras för att förbättra hbtq-personers psykiska hälsa. Det visade sig att enbart 12 av 21 regionala analyser som inkommit innehåller skrivningar om hbtq. Resterande nämner inte gruppen alls i sin analys av läget gällande psykisk hälsa lokalt. 10 av 21 handlingsplaner nämner hbtq i sina handlingsplaner, men enbart en av handlingsplanerna (Stockholms) nämner flera specifika insatser som ska göras för att förbättra hbtq-personers psykiska hälsa.
Vi vet dock att vissa av de regioner som inte nämner hbtq faktiskt gör insatser för hbtq-personers hälsa, men att detta uppenbarligen inte har kommunicerats mellan olika enheter och att det saknas ett helhetsgrepp kring insatserna som görs regionalt och lokalt. Det är oroväckande att hela 11 regioner helt saknar insatser för att förbättra hbtq-personer psykiska hälsa. Överenskommelsen är tydlig med att hbtq-personer är en utsatt grupp som behöver specifika insatser. En registerstudie från Socialstyrelsen visade förekomsten av riskbruk eller beroende, samt förekomsten av depressioner och ångestsjukdomar är högre bland personer i samkönade äktenskap jämfört med personer i olikkönade äktenskap (Socialstyrelsen, 2016). Folkhälsomyndighetens rapport om transpersoners hälsa visade att 40 procent av unga transpersoner har försökt ta sitt liv någon gång och att 57 procent har haft självmordstankar senaste året (Folkhälsomyndigheten, 2015). Det finns mycket att göra på området psykisk hälsa för hbtq-personer.
De insatser som planeras inom ramen för psykisk hälsa-satsningen är till största delen utbildningar till yrkesverksamma inom hbtq-frågor och bemötande. Detta är en viktig insats för att förbättra hälso- och sjukvården och andra funktioner inom kommun, landsting och regioner, så detta ser RFSL positivt på. Det blir dock problematiskt när utbildning blir den enda åtgärden för att förbättra hbtq-personers psykiska hälsa. Hbtq-personer som mår psykiskt dåligt har särskilda behov som behöver tas i beaktande och det behövs förebyggande åtgärder för att undvika att hbtq-personer utvecklar psykisk ohälsa. Till exempel skulle vi vilja se att varje landsting har en upparbetad plan för hur personer som söker könsbekräftande vård ska se ut, hur remiss ska skrivas och vilket psykologiskt stöd som ges i hemlandstinget under och efter en könskorrigerande behandling.
Vi vill också att det ska finnas kuratorsstöd för transpersoner och närstående till transpersoner i varje landsting/region, samt att varje landsting/region har en BUP- mottagning med särskild hbtq-inriktning dit hbtq-ungdomar remitteras. RFSL har skrivit en beställningslista till kommuner, landsting och regioner med förslag på åtgärder för att förbättra hbtq-personers psykiska hälsa lokalt, som vi hoppas att de som författar handlingsplanerna i framtiden ska ta hjälp av för att på ett bättre sätt inkludera hbtq-personers behov.
