Migrationskommittén har lagt ett förslag som syftar till att skapa en långsiktig, rättssäker, hållbar och human lagstiftning som fungerar även i framtiden – men i vems framtid? Förslaget skulle vara en katastrof för barn på flykt, något som Migrationskommittén är väl medvetna om.
16 september 2020
De senaste årens politiska vilja att skapa en mer restriktiv migrationspolitik saknar som regel nyanser. Detta trots att opinionen hos folket inte stöder hårdare krav för barn på flykt, vilket presenterades i en Novusundersökning i början av september. Istället är en majoritet för att barn som levt länge i Sverige ska få stanna, att humanitära skäl ska väga tungt och att familjeåterförening ska vara möjligt.
Vi som skriver representerar olika organisationer som jobbar för rätten till asyl och för att skapa en human och rättssäker migrationslagstiftning. Några av oss är experter på barnrätt, andra på situationen för ensamkommande ungdomar och asylsökande hbtqi-personer. Genom våra verksamheter, våra tusentals frivilliga och våra sakkunniga ser vi hur politiska beslut påverkar människors liv i praktiken.
Det är vi – ideella organisationer, engagerade eldsjälar och personer med egen erfarenhet av flykt – som har stått stadigt på marken genom den så kallade flyktingkrisen. En kris som i första hand är en politisk kris kring hur migrationsfrågorna ska hanteras. Vi har sett till att basala behov uppfyllts, vi har skapat trygghet och sammanhang för människor vars hela liv har slitits itu samtidigt som vi har jobbat för en ökad kapacitet för mottagande i samhället. Politiken har samtidigt gjort det motsatta. Stängda gränser, minskat stöd till asylsökande och miljoninvesteringar i externaliserade och militariserade gränser har varit lösningen på mänskligt lidande. Vi har sett de katastrofala konsekvenserna den tillfälliga lagen har haft. Nu föreslår Migrationskommittén en permanent lag som fortsätter förvärra krisen för människor på flykt.
Våra organisationer har följt Migrationskommitténs arbete. Genom möten med politikerna, genom debattartiklar och panelsamtal har vi informerat om situationen för barn på flykt och behoven hos de som söker asyl här. Politikerna har lyssnat på personliga berättelser och resultat från våra rapporter. Politikerna har försäkrat oss om att de kommer kämpa för barns rättigheter. Nu, med förslaget i hand ser vi att det var tomma ord. Barns rätt till liv såväl som säkerhet och skydd har inte vägt tungt i förhandlingarna. Migrationskommitténs barnkonsekvensanalys av förslagets effekter för barn är undermålig. Slutsatsen är att situationen för barn förbättras marginellt jämfört med den tillfälliga lagen, men att förslaget innebär en försämring jämfört med utlänningslagen. Det är ovärdigt att konsekvenserna för barn värderas så lågt. Förslaget utgör en lagstiftning som väsentligt skulle försämra framtiden för barn på flykt.
Om lagförslaget går igenom gör Migrationskommittén och riksdagen skillnad på barn och barn. Trots FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, trots rätten till asyl och trots att barnkonventionen numera är svensk lag och gäller alla barn i Sverige. Det är omöjligt att motivera Migrationskommitténs förslag utifrån barnets bästa. Förslaget kommer, tvärtom, få förödande konsekvenser för barn och unga på flykt från krig, förföljelse och tortyr.
Sverige är ett land med en humanitär guldreserv. Det här långsiktiga förslaget placerar oss närmre EUs miniminivå, tillsammans med länder vars politik präglas av rasism och främlingsfientlighet. Länder som går i riktning mot minskad demokrati och begränsade mänskliga rättigheter. Migrationskommittén motiverar det med att vi behöver harmonisera vår lagstiftning med resten av EU. Men kan vi inte förvänta oss mer av ett land som Sverige? Kan vi inte ställa högre krav på ett land som under väldigt lång tid profilerat sig som en humanitär stormakt?
Vi vill se en migrationslagstiftning som är långsiktig, rättssäker, hållbar och human för de som tvingats hit på flykt. En migrationslagstiftning som skapar en framtid för barn på flykt. En migrationslagstiftning där barn kan leva tillsammans med sin familj. För att detta ska bli verklighet krävs det att alla, flyktingar liksom alternativt skyddsbehövande, får möjlighet till familjeåterförening som inte omöjliggörs genom hårda försörjningskrav. Det krävs att barns skyddsskäl tydligt bedöms på andra grunder än vuxnas, genom att särskilt ömmande omständigheter återinförs. Det krävs att alla som beviljas skydd i Sverige får lika långa uppehållstillstånd och att permanenta uppehållstillstånd är huvudregeln. Sverige måste ta sitt ansvar. Det görs genom att stå upp för rätten till asyl och grundläggande mänskliga rättigheter när resten av EU stänger sina gränser.
Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom Vendela Carlfjord, förbundsordförande Rädda Barnens ungdomsförbund Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen Vera Carlbaum-Wrennmark, förbundsordförande Röda Korsets ungdomsförbund Faiaz Dowlatazi, ordförande Ensamkommandes riksförbund Benjamin Fayzi, talesperson Ung i Sverige Magnus Jägerskog, generalsekreterare BRIS Thomas Lindroos, ordförande Sveriges Stadsmissioner
