Att ge utrymme åt rasistiska och transfoba talare står i direkt motsättning till kampen för alla kvinnors mänskliga rättigheter.
16 juni 2014
Vi är många antirasistiska feminister som är upprörda över att Nordiskt Forum, som under veckan samlat tusentals feminister och kvinnorättsaktivister i Malmö, samtidigt valt att bjuda in Norges jämställdhetsminister Solveig Horne från Fremskrittpartiet. En minister från ett parti som är känt för sin rasistiska, homofoba, transfoba och anti-feministiska politik.
Nu när rasismen och fascismen breder ut sig i hela Europa och tar allt större plats i parlamenten med Sverigedemokraterna i Sverige och med Fremskrittspartiet som har makten i Norge måste vi stå eniga mot dessa krafter. Vi är kritiska till att ett parti som Fremskrittspartiet bjuds in att tala och delta på ett feministiskt forum. Partiet förespråkar språktest för fyraåringar, att personer som invandrar till Norge måste arbeta och betala skatt i tio år innan de får bli medborgare. De vill också tvångsutvisa romer och har försökt inskränka aborträtten. Solveig Horne har även sagt att kvinnor som har blivit våldtagna får skylla sig själva.
Att bjuda in dessa krafter är att bjuda in rasism, homofobi, transfobi och kvinnohat och vara medlöpare i normaliseringen av dessa. Nordiskt Forum har svarat på kritiken om Horne med samma argument som alltid används när rasister bjuds in: “De är demokratiskt valda och därför måste bjudas in”. Men kom ihåg att demokrati är en process och inte något som ska kunna användas i syfte att förtrycka andra människor.
I en tid när fascistiska, rasistiska och nationalistiska partier intar våra demokratiska institutioner, svarar Nordiskt Forum att “Det är så här verkligheten ser ut.” Vilken typ av kvinnokamp bedriver Nordiskt Forum om de är villiga att försvara en rasistisk verklighet istället för att utmana rasistiska partier? Som vi alla vet har fascistiska regimer oftast kommit till makten just genom demokratiska val.
Nordiskt Forum säger sig vara en plattform riktad till en bredd av kvinnoorganisationer för att skapa en vital och nordisk diskussion om jämställdhet och jämlikhet. Men bristen på antirasism och transinkludering är tydlig i representationen av inbjudna talare och deltagare såväl som i det slutdokument som presenteras.
Redan i höstas skrev flera organisationer och aktivister ett brev och kritiserade Nordiskt Forum och bad dem att se över projektet. Forumet har således haft tid på sig att ta åt sig av kritiken men ändå valt att inte lyssna. Det har bland annat resulterat i att den antirasistiska feministiska tankesmedjan Interfem valde att inte delta på forumet med motiveringen att upplägget för forumet speglar en ignorans inför rasifierade kvinnors och transpersoners erfarenheter, behov och önskemål.
Förutom antirasistisk kritik har forumet fått kritik för att transfoba talare som Julie Bindel och Gail Dines bjudits in som talare. Enligt Dines förstärker transmän och transkvinnor patriarkatet genom att bekräfta könsrollsstereotyper. En annan av talarna, Bindel säger att transmän är könsförrädare och att transkvinnor är män i klänningar. Det känns som en spark i magen när transfoba talare bjuds in att tala och får inskränka på transpersoners trygghet.
Vi anser att den feministiska rörelsens bredd också är dess styrka. Vi kan inte alltid hålla med varandra. Men att ge utrymme till rasistiska och transfoba talare står i direkt motsättning till kampen för alla kvinnors mänskliga rättigheter och därmed forumets syfte.
Vi tar avstånd från Nordiskt Forums rasistiska och transfobiska talare och vill klart och tydligt slå fast att denna hållning inte är representativ för feminismen i Sverige 2014. Normaliseringen av rasism, homofobi, kvinnohat och transfobi ska under inga omständigheter ske i vårt namn.
Vi menar att feminismen måste vara en del av sin samtid och ta rasismen och dess konsekvenser på allvar. Vi får inte vara rädda för att göra en analys och peka ut en riktning för det feministiska arbetet. Vår förhoppning är att Nordiskt Forum håller med.
Zakia Khan, aktivist och styrelseledamot i Feministiskt initiativ Carmen Blanco Valer, folkhögskolelärare och globalrättviseaktivist Deidre Palacios, aktivist och styrelseledamot i Interfem och RFSL Sara Abdollahi, antirasistisk feminist och skribent Sissela Nordling Blanco, talesperson Feministisk Iniativ Victoria Kawesa, riksdagskandidat Feministiskt Initiativ Edda Manga, idéhistoriker och redaktör Feministiskt Perspektiv Lisbeth Estrada Pérez, ordförande SSU Bohuslän Irene Molina, professor kulturgeografi Uppsala Universitet Maria Ramnehill, ledamot RFSL:s förbundsstyrelse Athena Farrokhzad, författare och kritiker Talla Alkurdi, förbundsordförande S-studenter Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL Devrim Mavi, chefredaktör Rossana Dinamarca, riksdagsledamot och feministisk talesperson för Vänsterpartiet Lawen Mohtadi, journalist och författare Coura Mbaye, antirasistisk feminist Nasim Aghili, regissör och dramatiker Trifa Shakely, aktivist och skribent – Kampanjen ”Ain’t I a Woman” Aleksa Lundberg, skådespelare och transaktivist Johanna Palmström, chefredaktör Bang Elisabete Catia Suzana, ordförande SAFE (Svart Feministiskt Forum) Nabila Abdul Fattah, aktivist och ledarskribent Dagens ETC Birgitta Vega Leyton, viceordförande Interfem Paula Mulinari, forskare Ida Ali Abdulla Lindqvist, samhällsdebattör och journalist Lukas Romson, jämlikhetskonsult och transman Christina Höj Larsen, riksdagsledamot och antirasistisk talesperson för Vänsterpartiet Maria-Elsa Salvo, vice ordförande SSU Stockholm Francine Agbodjalou, scenkonstnär och aktivist Foujan Rouzbeh, aktivist och riksdagskandidat Feministiskt initiativ Paloma Madrid, koreograf och dansare Mireya Echeverría Quezada, chefredaktör Bang Jasminé Sana, RFSL Newcomers nätverk Sooz Romero, RFSL Newcomers nätverk Behrang Miri, intersektionell pedagog och mångsysslare Tobias Hübinette, forskare Javiera Cifuentes, ordförande Interfem
