Rättsäkra asylprövningar är ett absolut krav i ett land som gör anspråk på att vara en rättsstat. Gränspolisen utvisade en homosexuell man till Uganda när han väntade på asylprövning. Ännu ett exempel på den bristande rättssäkerheten i svenska asylsystemet.
24 december 2014
RFSL har arbetat med att stödja asylsökande hbtq-personer sedan början av 70-talet. Under denna långa tid har en mängd lagreformer och andra åtgärder som berör asyl- sökande hbtq-personer genomförts, men fortfarande är systemet inte rättssäkert.
Vi har nu under hösten vid ett par tillfällen kontaktat justitieombudsmannen för att anmäla svensk polis för felaktiga utvisningar av asyl- sökande. Vid ett tillfälle överlämnade JO ett fall till åklagarmyndigheten för utredning av polisens agerande. Till vår stora förvåning beslutade chefsåklagaren vid särskilda åklagarkammaren i Malmö, som fick fallet på sitt bord, att inte inleda någon förundersökning. Trots en begäran om överprövning av fallet har samma chefsåklagare på nytt beslutat att inte inleda en förundersökning om tjänstefel. Är det möjligt att sakernas tillstånd i Sverige just nu är att ett agerande som detta är acceptabelt?
Så här gick det till: En homosexuell man från Uganda sökte asyl i Sverige. Hans ansökan avslogs och RFSL:s asylhandläggare anförde i slutet av februari i år verkställighetshinder på grund av ”nya omständigheter”. De nya omständigheterna var att Ugandas president undertecknade den ökända ”Anti-Homosexuality Bill”, som ytterligare försvårade den rättsliga situationen för landets hbtq-personer. Samkönade sexuella förbindelser är sedan länge kriminaliserade i Uganda med hårda fängelsestraff. Med den nya lagen skärptes straff- satserna och livstidsstraff kan förekomma. Dessutom har lagen inneburit en allmänt svårare situation, där hatbrotten mot hbtq-personer ökat. (I augusti i år rev Ugandas konstitutionsdomstol upp ”Anti-Homosexuality Bill”, men detta skedde ju alltså efter de händelser som vårt fall handlar om. Det är också sannolikt att lagen införs igen.)
När verkställighetshinder är anfört får enligt utlänningslagen inte en avvisning verkställas innan Migrations- verket fattat beslut i frågan om ny prövning ska beviljas. Migrationsverket beslutade den 27 juni att inte bevilja ny prövning och meddelade bland annat polismyndigheten i Örebro. Vi överklagade beslutet den 20 juli och den 25 juli bifölls överklagandet och fallet överlämnades av migrationsdomstolen till Migrationsverket för ny prövning. I domen framgår att utvisning inte får verkställas innan frågan om uppehållstillstånd avgjorts.
Men här gick något fel. Den 7 juli konstaterade polismyndigheten att ny prövning inte beviljats. Den 23 juli upprättas en transportbeställning och den 29 juli verkställs utvisningen. Det vill säga fyra dagar efter det att migrationsdomstolen lämnat fallet till verket för ny prövning. Detta agerande strider på ett upprörande sätt mot utlänningslagen. Mannen hade ju då beviljats ny prövning och hade rätt att stanna i Sverige och invänta besked. Dessutom: verket verkar inte vara medvetna om att utvisningen skett, i september i år förordnades nämligen RFSL:s asylhandläggare till offentligt biträde för mannen och tid för muntlig utredning sattes till oktober.
I slutet av september begärde vi att JO skulle granska polismyndighetens och Migrationsverkets handläggning av ärendet och utvisningen. JO fann att ”anmälan rör sådana frågor som i det aktuella ärendet lämpligen kan utredas och prövas av åklagare” och överlämnade anmälan till åklagar- myndigheten. Men: i slutet av november beslutades utan närmare motivering att förundersökning inte skulle inledas. Vi begärde omprövning, men även denna har alltså lämnats utan åtgärd och utan motivering.
Det innebär alltså att det i Sverige anses vara okej att polisen utvisar en asylsökande fyra dagar efter det att han beviljats ny prövning och har rätt att vistas här i väntan på beslut.
Vad som hänt med den asylsökande mannen från Uganda vet vi i nuläget inte. Sedan han utvisades får vi inte längre kontakt med honom.
Detta är inte på något sätt acceptabelt. Rättssäkra asylprövningar är ett absolut krav i ett land som gör anspråk på att vara en rättsstat. Eftersom rättssystemet inte visat sig vara förmögna att agera vänder vi oss nu till politikerna. Vad avser justitieministern att göra åt saken?
