Migrationsmyndigheterna agerar inte rättssäkert mot hbtq-personer. Deras berättelser ifrågasätts och hotbilden mot dem tas inte på allvar. Nu måste riksdagen säkerställa hbtq-personers rätt till asyl.
11 juli 2013
Den 5 juli publicerade bloggen Skyddsvärd ett inlägg av Aino Gröndahl, som fick mer uppmärksamhet än vad någon av oss kunde föreställa sig. I skrivande stund har över 7 000 personer delat inlägget på Facebook och bloggen har haft över 53 000 träffar. Ainos text byggde på hennes arbete som asylsökandes biträde och hennes examensarbete där hon analyserat 80 fall från migrationsdomstolarna och lika många avslag från Migrationsverket, gällande asylsökande homo-, bi-, trans- och queerpersoner. Att läsa texten om avslagsmotiveringarna har förändrat mångas världssyn och tro på en rättssäker, enhetlig asylprövning för hbtq-personer.
I ett fall hade en kvinna från Kenya bevittnat hur hennes partner brändes inne då grannar tänt eld på deras hus efter hot om att döda dem om inte kvinnorna avslutade sin relation. I Sverige avslogs kvinnans asylansökan med motiveringen att hon inte var trovärdig eftersom hon inte mindes om dörren var låst eller inte till huset där hennes partner sedan tio år tillbaka dog. Migrationsverket ansåg att ”inget konkret hade hänt henne”. Kvinnorna hade också besökt en kyrka för att samtala om kvinnors situation i Kenya. Verket skrev: ”Trots hoten kunde ni inte acceptera att dölja er sexuella läggning, utan valde istället att propagera för era rättigheter.”
Många hbtq-personer flyr från förföljelse utförd av landets myndigheter. Då är det vanligt att migrationsmyndigheterna argumenterar för att till exempel poliserna ”agerat i egenskap av privatpersoner”. Personen utvisas då till att ”söka skydd från hemlandsmyndigheterna”, även när dessa enligt landets lag är skyldiga att vidta åtgärder mot hbtq-personer och även när det är dessa som står för förföljelsen. RFSL har jobbat med att stödja asylsökande hbtq-personer i över 40 år. Det Aino berättade om i sitt blogginlägg har vi sett hända alltför många gånger. Det förekommer att avslag motiveras med att personen inte ”lyckats göra sin läggning sannolik” eftersom denne inte tagit kontakt med RFSL eller deltagit i Pride. Det förekommer att tolkar inte kan eller vill översätta asylberättelsen korrekt, och visar sin homo- och transfobi mot personen under utredningen. Det förekommer mycket ofta att avslag motiveras med att personen kan dölja sin identitet, trots att detta inte får ske enligt lagen.
Vi hade stora förhoppningar när lagen ändrades 2006 och skyddet för asylsökande hbtq-personer stärktes. Tyvärr har vi tvingats konstatera att det inte fungerar. Därför kräver vi nu, förutom fortsatta utbildningsinsatser på Migrationsverket, en översyn av utlänningslagen. Vi tror att motstridiga formuleringar i lagens förarbeten möjliggör den rättsosäkerhet som Aino beskrev i sitt blogginlägg. Migrationsöverdomstolen har hittills inte tagit upp något fall som berör en asylsökade hbtq-person. Vi kan inte längre vänta på att detta ska hända. Lagstiftaren måste istället ta sitt ansvar och säkerställa att lagens ursprungliga intentioner efterlevs och hbtq-personers rätt till asyl säkras.
Ulrika Westerlund
Förbundsordförande RFSL Aino Gröndahl
Jurist RFSL
