Vi befinner oss mitt i en enorm global utmaning. Världen är drabbad av ett virus som inte känner några gränser. Många politiska ledare pratar om ”kriget” mot viruset. Men det är inte vapen som kommer att hjälpa oss genom krisen. Det är vår förmåga att bry oss om varandra – på lagom avstånd.
26 mars 2020
Vi har redan sett tusentals bevis på människors förmåga till solidaritet i svåra tider. Nu drar vi alla vårt strå till stacken för att skydda de mest utsatta i samhället.
Samtidigt kan vi i Sverige också förlita oss på en välfärd som trots allt står stadigt; akutsjukvård, sjukförsäkringssystem för anställda, stöd till företag, myndigheter som håller oss informerade. Dessa resurser är inte alla förunnade. Vi vet av erfarenhet att de redan utsatta drabbas värst av katastrofer och kriser, i alla samhällen världen över.
Människor i flyktingläger kan inte isolera sig. För fattiga i tättbefolkade kåkstäder med begränsad tillgång till vatten är social distansering och att tvätta händerna en omöjlighet. I redan auktoritära länder koncentreras makten än mer när begränsningar av sammankomster används för att ytterligare minska grundläggande friheter. Miljontals människor världen över riskerar att förlora sin försörjning.
Det arbete som vi svenska organisationer gör riktar sig till just dessa människor. Och precis som lokala krafter i kommuner, föreningar, församlingar, fackförbund och företag i Sverige spelar en stor roll för utsatta grupper, så är det samma typer av lokala aktörer i fattigare länder som tar stort samhällsansvar. Internationellt bistånd handlar alltid om hjälp till självhjälp.
Tillsammans stödjer vi, 38 svenska organisationer, arbete som tusentals organisationer gör i länder i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och östra Europa. Det är de som kommer att vara med och stoppa coronaviruset från att rasera tidigare framsteg med att bekämpa fattigdom.
Det är de som kommer att arbeta för demokrati och jämställdhet som begränsas ytterligare i coronakrisen. Det är de som kommer att bidra till lösningar, även i den ytterst allvarliga situation som hotar om coronaviruset sprids okontrollerat i regioner med extrem fattigdom.
Det finns mycket att lära av tidigare arbete med att förebygga kriser och skydda från smitta. Under de massiva insatser som gjordes för att hantera Ebolaepidemin i Västafrika såg man att flickor som tas ur skolan löper större risk att utsättas för sexuellt våld och att bli gravida.
Mödrahälsovård riskerar att nedprioriteras när krisen kräver de knappa sjukvårdsresurser som finns. Isolering sätter barn som lever i svåra sociala miljöer i en än mer utsatt situation. Kvinnor som lever med våldsamma män får inte längre något andrum. Ebolakrisen lärde oss hur viktigt arbete för kvinnors och flickors rättigheter är under en epidemi.
Hur vi tar oss igenom krisen är beroende av hur mycket medmänsklighet vi förmår visa varandra i en svår tid – också på global nivå. Och på vår förmåga att ha ett långsiktigt perspektiv samtidigt som vi hanterar en akut kris.
De inskränkningar av mötesfrihet och rörlighet som nu införs måste vara tillfälliga, och de försök till mer maktkoncentration som vi ser i auktoritära länder måste utmanas. Världen efter coronapandemin kommer till stor del att definieras av hur väl de mänskliga rättigheterna skyddas nu.
Vi tror på Sveriges förmåga att möta krisen här och samtidigt inte glömma bort människor med sämre förutsättningar – i och utanför Sverige. Internationellt samarbete är vägen till en värld post corona där vi kan vara stolta över hur vi tillsammans mötte krisen utan att låta de mest utsatta ta den värsta smällen.
