Testosteron kallas ofta för manligt könshormon, men de allra flesta, oavsett vilken slags kropp man har, producerar testosteron. Däremot skiljer sig mängden testosteron åt mellan olika slags kroppar. De allra flesta som tilldelades könet kille när de föddes producerar en större mängd testosteron och en mindre mängd östrogen, och de allra flesta som tilldelades könet tjej producerar en större mängd östrogen och en mindre mängd testosteron.

Många transkillar och ickebinära personer som tilldelades könet tjej när de föddes tar testosteron för att förändra sin kropp. För en del är målet med att ta testosteron att göra kroppen så typiskt maskulin som möjligt. För andra kan målet vara att kroppen ska kännas och uppfattas som mer könsneutral eller androgyn.

På transformering.se kan du läsa mer om testosteron.

Testosteron och idrott

Testosteron är ett dopingklassat preparat och doping är förbjudet och betraktas allmänt som fusk.

Enligt WADA (World Anti-Doping Agency) definieras doping som bedrägligt eller vilseledande användande av en substans eller metod som är potentiellt farlig för idrottarens hälsa och/eller är kapabel att förbättra idrottarens prestationer.

En idrottare som använder testosteron kan söka dispens.

Dispensreglerna har tillkommit för att idrottsutövare, som av medicinska skäl måste använda dopingklassade läkemedel, ska kunna utöva sin idrott. Dispensreglerna är inom svensk idrott anpassade till kraven i World Anti-Doping Code.

På Antidoping Sveriges hemsida kan du tar reda på om du måste söka dispens.

Vad är WADA?

WADA är en global oberoende stiftelse som består av representanter från den olympiska rörelsen och statliga myndigheter.

WADA har det övergripande ansvaret inom idrotten att arbeta fram dopningslistan som innehåller förbjudna preparat och metoder.

Samtliga länder och idrotter som är anslutna till WADA följer deras kod/regelverk WADC (World Anti-doping code). Kopplat till denna kod finns dopinglistan, där dopingklassade substanser och metoder anges, och regler för bland annat dopingkontroller, dispenser och vistelserapportering. Listan revideras den första januari varje år.

Antidopingarbete i Sverige

Antidoping Sverige är Sveriges Nationella Antidopingorganisation och ansvariga för antidopingarbetet i Sverige.

De svenska dopingreglerna och antidopingarbetet styrs av de globala reglerna i WADC. Målet med idrottsrörelsens antidopingarbete är att tillförsäkra alla idrottsutövare deras självklara rätt att delta och tävla i en idrott fri från doping.

Alla som är medlemmar i en idrottsförening omfattas av RF:s stadgar och antidopingreglemente. Varje enskild idrottare är ansvarig för att känna till och följa dopingreglerna. Alla specialidrottsförbund ska ha egna antidopingprogram.

Det svenska antidopingarbetet inom idrotten leds och koordineras av styrelsen för Antidoping Sverige, som utses av Antidopingstiftelsen. Styrelsens ledamöter ska vara oberoende idrottsorganisationer som Riksidrottsförbundet, specialidrottsförbund och Sveriges olympiska kommitté, vilket är ett krav i Världsantidopingkoden.

Idrottens regelverk och antidoping

Det finns tre områden, eller nivåer, som påverkar möjligheten till idrottsdeltagande:

1. Värderings-, regel- och målstyrning, gemensam för svensk idrottsrörelse

Idrottsrörelsens högsta beslutande organ, RF-stämman, beslutar om RF:s stadgar, inom vilka också idrottsrörelsens värdegrund finns formulerad. Stadgarna är det doku­ment som är bindande för alla, specialidrottsförbund (SF) och föreningar, som är medlemmar eller anslutna till RF, att följa. I princip sker revidering av stadgarna till varje RF-stämma och emellanåt även till extra RF-stämma som kan hållas mellan stämmor. Värdegrunden, eller idrottsrörelsens gemensamma värderingar, utgörs av övergripande principer vars syfte är att vägleda förbund och föreningar i beslut avseende den egna verksamheten. Ett dokument som beskriver utförligt vad Idrotten Vill är idéprogrammet med samma namn, Idrotten Vill, antaget av RF-stämman 2019.

Utöver denna värderings- och regelstyrning har RF-stämman också valt att besluta om gemensamma och övergripande mål. Dessa finns samlade, tillsammans med en plan för hur verksamheten ska ledas mot målen, i den strategiska plan som RF-stämman beslutade om 2017.

Varje medlem i RF, det vill säga varje SF, liksom varje medlem i SF, med andra ord idrottsförening, är egna juridiska personer med sina högsta beslutande organ varandes förbundsmötet (årsstämma) och föreningsårsmötet. Varje enskild juridisk person är fri att fatta de beslut den vill men skulle beslut finnas strida mot organisationens stadgar, i vilken den juridiska personen är medlem, då stipulerar organisationens stadgar vad som kan bli konsekvensen.

2. Idrotters regelverk och idrotters tävlingsbestämmelser

Utöver ovanstående styrning har varje SF stadgar som fungerar som avtal mellan medlemmarna (idrottsföreningarna) i respektive SF. Här kan finnas uttryck för värderingar/värdegrund, här finns regler och utöver det har förbundsmötet förmodligen beslutat om mål. När det gäller bestämmelser för tävlingsverksamhet är det i princip uteslutande en fråga för respektive SF att hantera. I RF:s stadgar finns bestämmelser gällande RF:s-mästerskapstävlingar eftersom mästerskap på distrikts- eller nationell nivå ska godkännas av Riksidrottsstyrelsen. I allt väsentligt lutar sig detta avsnitt (12 kap) dock på SF:s tävlingsregler och/eller tävlingsbestämmelser. Dessa i sin tur lånar oftast väldigt mycket av sin utformning från det Internationella Specialidrottsförbund inom vilket det svenska specialidrottsförbundet är medlem. För att ta ett aktuellt exempel beslutar det Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) om tävlingsregler för friidrotten som därefter i hela eller valda stycken tillämpas av det Svenska Friidrottsförbundet. Eventuella dispenser från tävlingsreglerna, som till exempel i vilken tävlingsklass en transperson kan/får delta i, hanteras av det internationella förbundet eller av det svenska förbundet, beroende av tävlingens nivå.

Om idrottande begränsas till föreningsnivå är det i allt väsentligt föreningens egna stadgar samt tävlingsbestämmelser, vilka baseras på respektive förbunds regler, som reglerar hur deltagandet ser ut. Innehåller deltagandet tävling inom föreningen eller med andra föreningar då är det tävlingsreglerna för den aktuella tävlingsnivån som stipulerar kriterierna för deltagande. Huvud­orsaken till att regler för idrottens tävlande helt ligger på respektive idrottsorganisation är förstås att denna anses ha bäst kunskap om den egna idrottens särart och därmed om hur tävlande på lika villkor bäst skapas.

3. Antidopingreglerna

Antidoping Sverige är Sveriges Nationella Antidopingorganisation (NADO), som har till syfte att försvara idrottares rätt att delta i en idrott fri från doping. De svenska dopingreglerna och antidopingarbetet styrs av det globala regelverket, Världsantidopingkoden, som har upprättats av Världsantidopingbyrån, WADA. Årligen uppdaterar WADA en obligatorisk standard, Dopinglistan, som talar om vilka substanser och metoder som är förbjudna inom idrotten. En idrottare som av medicinska skäl behöver använda dopingklassade preparat kan välja att göra en ansökan om medicinsk dispens. Processen följer då nedanstående beskrivning:

Fyra kriterier ska uppfyllas för att en idrottare ska kunna beviljas medicinsk dispens:

• Om idrottaren kan drabbas av betydande hälsoproblem ifall inte läkemedlet intas.

• Om läkemedlet inte har någon prestationshöjande effekt. 

• Om det inte finns några andra bra behandlingsalternativ. 

• Om användning av läkemedlet inte beror på biverkningar som följd av tidigare bruk av dopingpreparat. 

Utöver dessa kriterier finns riktlinjedokument från WADA, som används vid bedömning om beviljande av medicinsk dispens. För transpersoner (WADA använder begreppet transgender) finns ett särskilt riktlinjedokument, se länk. Riktlinjerna kan emellertid ändras så det är viktigt att alltid konsultera WADA:s hemsida för aktuell information.

Sverige har inga egna, andra riktlinjer än de som WADA publicerar och utifrån dessa handläggs varje dispensansökan individuellt. 

Vem hanterar dispensansökan?

För svenska idrottare är det Antidoping Sverige, som Sveriges NADO, som ska hantera nationella medicinska dispenser. Svenska idrottare på internationell tävlingsnivå, som hör till en kontrollpool inom Internationella specialidrottsförbund (IF) eller deltar på tävlingar som arrangeras av IF eller stora evenemangsorganisationer såsom Internationella olympiska kommittén och Internationella paralympiska kommittén, ska ansöka om medicinsk dispens hos det aktuella IF:et alternativt till tävlingsarrangören. 

Hur går ansökningsprocessen till?

På Antidoping Sveriges hemsida finns instruktioner om hur ansökningsprocessen om medicinsk dispens går till. Om idrottaren ska ansöka till Antidoping Sverige behöver hen fylla i en ansökningsblankett tillsammans med sin läkare samt skicka in medicinsk dokumentation som styrker diagnos och behandling. På samma sätt finns det instruktioner på hemsidorna till IF och storevenemangsorganisationer om det är dessa organisationer som idrottaren ska söka till. Vilken organisation idrottaren ska ansöka till finns det mer information om på Antidoping Sveriges hemsida. och instruktion om hur hen ska gå vidare.