RFSL håller i ett seminarium på detta tema och tog därför tillfället i akt att prata med tre av aktivisterna som deltar i panelen. Bland annat frågade vi vad som motiverar dem att fortsätta sitt viktiga arbete. Möt Anastasia Danilova från Moldavien, Uliana Movchan från Ukraina och Mamikon Hovsepyan från Armenien.

Anastasia Danilova

Anastasia Danilova leder organisationen GENDERDOC-M Information Center som ligger i Chisinau, Moldavien. Den är landets enda icke-statliga och community-baserade organisation som arbetar för hbtqi-personers rättigheter. Organisationen arbetar med ett brett antal aktiviteter och frågor; allt från synliggörande och politisk påverkan till psykosociala tjänster och mobilisering av communityt. GENDERDOC-M arbetar även stöd till hbtqi-communityt i utbrytarregionen Transnistrien. 

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– Trots att vi har många bakslag i vårt arbete är varje förändring vi åstadkommer för enskilda personer eller alla hbt+-personer i Moldavien motiverande för mig. Jag motiveras av positiva historier om någon som kommit ut och blivit accepterad av sina nära och kära, av tvister vi vunnit och införandet av lagar som inkluderar hbt+-personer – kort sagt av allt som ger oss hopp om att situationen för hbt+-personer i Moldavien en dag kommer att förändras till det bättre.

Varför är det viktigt att tala om hbtqi ur ett konfliktperspektiv?

– Krig och låsta konflikter slår särskilt hårt mot de mest utsatta i samhället, vilka i våra länder inkluderar hbt+-personer. I såna nödlägen hamnar ofta mänskliga rättigheter i bakgrunden och maktmissbruk, diskriminering och osäkerhet uppmärksammas inte. Därför tycker jag att det är viktigt att prata om hur hbt+-personer drabbas under krig eller låsta konflikter, hur dessa omständigheter hindrar arbetet med hbt-personer och deras rättigheter.

Uliana Movchan

Uliana Movchan är statsvetare och expert på mänskliga rättigheter och jobbar på Insight – en av de ledande feministiska hbtqi-organisationerna i Ukraina. Organisationen har en bred profil. De arbetar med påverkan, kampanjer, mobilisering av communityt och olika typer av stödtjänster. Några av de mest framstående områden organisationen jobbar inom är transpersoners rättigheter, stöd till internflyktingar och mobilisering av communityt i Ukrainas regioner. 

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– Det är viktigt för mig att kunna hjälpa människor och att verka för social förändring i mitt land i stort. När jag tänker på de historier som människor som jag och mina kollegor har lyckats hjälpa med något berättar känner jag mig motiverad och får kraft att arbeta vidare.

Varför är det viktigt att prata om hbtqi-rättigheter ur ett konfliktperspektiv?

– Samtidigt som många länder diskuterar inkludering eller särskilda program för hbtqi-personer lever hbtqi-personer i andra länder i krig, i fallfärdiga hus eller förföljs. Det gör mig ledsen att omvärlden pratar så lite om hbtqi-personer i länder som drabbats av krig under många år. Vem ska prata om det om inte vi gör det? 

Mamikon Hovsepyan 

Mamikon Hovsepyan är grundare, före detta direktör och arbetar numera med insamling och kommunikation på PINK – en ledande hbtqi-organisation i Armenien. Organisationen erbjuder stöd till hbtqi-communityt i landet och arbetar bland annat med lobbyverksamhet, påverkan och kampanjer. Under kriget i Nagorno-Karabakh arbetade PINK med att ge psykosocialt stöd till de inom hbtqi-communityt som direkt eller indirekt påverkades av konflikten. De anställda var också involverade i volontärarbete för att mildra effekterna av kriget. 

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– Det är inte lätt att försvara mänskliga rättigheter i Armenien, särskilt inte när det gäller hbt+-personers rättigheter, men jag har valt att vara en del av rörelsen. När jag var tonåring och växte upp i en liten stad som hbt-person fanns det ingen som kunde förstå och stötta mig. Men nu kan jag vara den personen; den som kan stötta de som känner sig ensamma, stå vid deras sida när det behövs och göra deras röster hörda.

Varför är det viktigt att prata om hbtqi-rättigheter ur ett konfliktperspektiv?

 – Alla förtjänar att leva i fred och frihet. Men queera personer är mer sårbara i krig. I militariserad retorik blir hbt+-personer måltavlor för aggressivitet och våld. Samhället försöker hitta andra ”fiender”, och man ger sig på det queera communityt. En del i samhället följer också en nationalistisk diskurs och tar efter ideologierna hos aggressiva grupper. Krig dödar på båda sidor, inte bara fysiskt utan också emotionellt och mentalt, och det tar lång tid att återhämta sig från det. I en sådan miljö är det svårare att jobba med mänskliga rättigheter för hbt+-personer och allt arbete och all framgång som uppnåtts rivs upp.