Anna Malmquist om minoritetsstress

I samhället finns starka normer kring kön och sexualitet, som gör att hbtq-personer osynliggörs och exkluderas men också utsätts för diskriminering, hot om våld, våld, kränkningar och trakasserier.

Att som del av en minoritetsgrupp vara utsatt, eller behöva vara på sin vakt och beredd på att bli utsatt eller ifrågasatt, leder för många till en psykosocial stress. Denna typ av stress kallas av forskare för minoritetsstress.

Även vardagliga, mer eller mindre subtila händelser kan bidra till minoritetsstress. Det brukar kallas mikroaggressioner. Det kan vara blickar, frågor och kommentarer som speglar oförståelse eller fördomar men också exotifieringar, det vill säga att ses som exotisk på grund av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Mikroaggressioner är ofta omedvetna för den som utför dem, och ibland svåra att sätta fingret på för den som utsätts.

Forskning visar att människor som upplever minoritetsstress i sin vardag ofta har sämre psykisk och fysisk hälsa än de som inte gör det. Alla hbtq-personer påverkas inte av minoritetsstress och det är viktigt att vara medveten om att de flesta hbtq-personer mår bra, men att andelen som upplever ohälsa är högre än hos befolkningen i stort. Minoritetsstress är en av förklaringarna till det.

Minoritetsstress kan också påverka relationer och möten, t.ex möten i vården. Många hbtq-personer har ett lägre förtroende för vården än befolkningen i stort. Vissa drar sig exempelvis för att söka vård av rädsla och oro för ett heteronormativt bemötande. Vårdpersonal behöver därför ha kunskaper om hur normer genomsyrar samhället och om hur minoritetsstress påverkar hbtq-personer.

Det litteraturtips Anna Malmquist ger i filmen är följande: Lundberg, T., Malmquist, A. & Wurm, M. (red.) (2017). HBTQ+: psykologiska perspektiv och bemötande. (Första utgåvan). [Stockholm]: Natur & kultur.