RFSL:s åsikter om könsbekräftande vård
RFSL:s utgångspunkt är att de unga transpersoner som behöver vård ska få det utan att lagstiftningen står i vägen för i vissa fall livsnödvändig vård. Utredningsteamens uppgift är att utreda vem som lider av könsdysfori, och för vilka personer som olika former av könsbekräftande vård är det rätta sättet att behandla det lidandet på.
Det är alltid upp till vårdgivaren att följa Hälso- och sjukvårdslagen, det vill säga att ge vård som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. RFSL anser att läkare med specialistkompetens inom transvård, i dialog med personen själv, ska besluta om vilken vård personen behöver och kunna ge den.
Transpersoner, och särskilt unga transpersoner, har sämre psykisk hälsa och större risk för självmordstankar och självmordsförsök än den övriga befolkningen. Folkhälsomyndigheten lyfter i sin rapport om transpersoners hälsa att transpersoners erfarenhet av diskriminering och dåligt bemötande leder till en ökad ohälsa i gruppen. Många transpersoner mår även dåligt i väntan på könsbekräftande vård. En jämlik tillgång till könsbekräftande vård för de som behöver det, oavsett var du bor i landet, är nödvändigt för att minska lidandet. Köerna till vården och könsutredningsteamens bristande resurser är ett stort problem.
Antalet personer som söker sig till den könsbekräftande vården ökar i hela västvärlden, både bland yngre och äldre personer. Varför det är så finns det ingen tillförlitlig forskning kring, men det kan bland annat handla om ökad kunskap om att transvården finns och om att samhället har blivit mer öppet för olika identiteter. Antalet personer som söker könsbekräftande vård är fortsatt mycket litet sett till befolkningen som helhet.
Könsbekräftande vård är vård som ges vid just könsdysfori för att minska det specifika lidandet som uppstår när kroppen inte stämmer överens med det kön du fått tilldelat vid födseln. Huruvida en person lider av könsdysfori eller inte fastställs av ett multidisciplinärt utredningsteam under lång tid. Om personen samtidigt lider av psykisk ohälsa behöver det behandlas parallellt. Det är dock olika typer av vård och ansvaret ligger på olika vårdgivare.
Forskning visar att en överväldigande majoritet av de personer som genomgått könsbekräftande behandling upplever att behandlingen minskar könsdysforin, men mer forskning behövs. Det behövs också mer forskning kring varför antalet personer som söker könsbekräftande vård ökar, och om de personer som ångrar sin behandling för att det ska gå att undvika sådan felbehandling i framtiden.
Om en person sökt sig till vården, stått i kö, utretts, fått diagnos och behandling, och sedan ångrar sig, är det självklart oerhört sorgligt. Varje enskild person som får fel vård är en person för mycket. Personer som har ångrat sin könsbekräftande vård får gärna kontakta RFSL för stöd eller för att dela med sig av just sin berättelse, bland annat har vi en stödmejl för personer med transerfarenhet.
RFSL vill att alla ska kunna leva sitt liv som de själva vill, i enlighet med sin egen identitet, och bli respektfullt bemötta. För att detta ska vara möjligt behöver den könsbekräftande vården fortsätta förbättras för att säkerställa att alla som är i behov av könsbekräftande vård ska få det och att det inte sker några felbehandlingar.